Fick för någon dag sedan värsta ångesten över mitt 

liv. 

 

Tanken slog mig så som den slår oss alla "Vad gör jag? Jag

borde leva mitt awesome-härliga-liv INTE bo kvar hemma i äckliga 

Falun". För att sekunden efteråt inse att det är bara att gilla läget.

 

Men det som tär på mig mest är att ha min lillebror som bästavän.
Nog för att jag alltid kommer vara tacksam för att han orkade stå ut det 

där året jag idiotiskt nog tog ett sabbatsår.
Allt hade varit så annorlunda om jag bara bott hemma under gymnasiet

eller stannat kvar i Kungsbacka. Tror det är svårt att fatta vilket roligt

liv jag hade haft om jag bott kvar där nere.

 

Jag hade kunnat gå på bio, fikat, hänga i stan, festat, käkat mat med

mina KOMPISAR. Helt enkelt bara HÄNGT med mina vänner. (Lever

iofs ett  jävligt billigt liv här i Falun). Det gör ont och det tär på mig varje dag.

 

Men som den svensson jag är så vet jag att man inte kan få allt. 

Tror jag måste stå ut detta världelösa år innan det är min tur att 

"shine bright like a diamond". 

 

Känns rörigt men detta är mer en dagbok än en blogg så 

huvudsaken är faktiskt att jag fattar.. ;) 

 

xx

llejons