Ångest.
Fick för någon dag sedan värsta ångesten över mitt
liv.
Tanken slog mig så som den slår oss alla "Vad gör jag? Jag
borde leva mitt awesome-härliga-liv INTE bo kvar hemma i äckliga
Falun". För att sekunden efteråt inse att det är bara att gilla läget.
Men det som tär på mig mest är att ha min lillebror som bästavän.
Nog för att jag alltid kommer vara tacksam för att han orkade stå ut det
Nog för att jag alltid kommer vara tacksam för att han orkade stå ut det
där året jag idiotiskt nog tog ett sabbatsår.
Allt hade varit så annorlunda om jag bara bott hemma under gymnasiet
Allt hade varit så annorlunda om jag bara bott hemma under gymnasiet
eller stannat kvar i Kungsbacka. Tror det är svårt att fatta vilket roligt
liv jag hade haft om jag bott kvar där nere.
Jag hade kunnat gå på bio, fikat, hänga i stan, festat, käkat mat med
mina KOMPISAR. Helt enkelt bara HÄNGT med mina vänner. (Lever
iofs ett jävligt billigt liv här i Falun). Det gör ont och det tär på mig varje dag.
Men som den svensson jag är så vet jag att man inte kan få allt.
Tror jag måste stå ut detta världelösa år innan det är min tur att
"shine bright like a diamond".
Känns rörigt men detta är mer en dagbok än en blogg så
huvudsaken är faktiskt att jag fattar.. ;)
xx
llejons






